Att glädja en annan människa med små medel

Tidigare idag när jag skulle köra sista turen för dagen från SAAB-fabriken på Stallbacka in till stan i Trollhättan såg jag en kille komma springande för livet för att hinna med bussen. Eftersom jag hade ett par-tre minuter till godo innan avgång hade jag precis stängt av bussen och beredde mig att gå ut och ta ett bloss.

Killen kom fram och sa skrattande att han visst hade sprungit i onödan, vilket jag bestridde, eftersom jag har hört att det ska vara nyttigt att röra på sig. Han frågade vad klockan var och vilken tid jag skulle åka. Dock såg han lite besviken ut när jag sa att det bara var ett par minuter till avgång eftersom han hade hoppats att hinna till kiosken och köpa cigarretter, så jag gav honom en av mina.

Då lyste han upp igen och vi stod och rökte och småpratade lite. Jag observerade att det riktigt bubblade i honom och till slut berättade han glädjestrålande att han just idag hade fått en visserligen visstids- till årets slut, men dock återanställning på SAAB.

Han hade jobbat där tidigare genom att av dessa förb… bemanningsföretag. En anställning under vilken han i princip inte hade några som helst rättigheter enligt egen utsago, utan bara skyldigheter. Den anställningen tog dock slut redan 2008 och han hade sedan ströjobbat lite hos en underleverantör till SAAB m.m.

I förra veckan ringde i alla fall SAAB och frågade om han ville komma tillbaka och jobba i deras egen regi viket han inte var sen att acceptera, och idag var första arbetsdagen. Undra på att han var glad!

Så blev det dags att gå ombord och åka iväg. När han skulle stämpla kortet visade det sig att när han hade köpt det tidigare på dagen, av misstag hade fått ett s.k. lågtrafikkort. Dessa gäller bara under en viss tid på dagen och naturligtvis inte när folk ska till och från jobbet. Killen började fumla med sitt betalkort och skulle köpa en biljett när jag fick ett infall och sa till honom:

”En sån här glädjedag ska precis allt vara bra så jag bjuder dig på den här resan!”

Hans häpna min och sedan tack och klapp på axeln gjorde mig alldeles varm inombords och jag tänkte:

Vad lite det behövs ibland för att glädja en annan människa och vad himla gott man mår själv sedan!


Mina Blandade Infall -  Datornörd, bl. a. med stort fotointresse...


  • Man tackar allra ödmjukast! 😀

  • Det här inlägget tycker jag var definitivt värt en Flattr 🙂